Välkommen till kennel Roxanne!

Presentation, bakgrund och målsättning!

Jag heter Susanne Björkman och bor med min familj, fyra Golden retrievers, två Irländska varghundar, tre Burmakatter på landet i Almunge som ligger en halvtimmes bilresa öster om Arlanda och Uppsala.

Min första golden fick jag 1973, att det blev en golden var en ren slump…jag var ett oerhört hundtokigt barn som hade turen att få låna våra grannars goldentik då två år gammal. Med henne deltog jag på en mängd kurser, ställde ut, började trimma osv.
Så småningom kom hon att bo allt mer hos mig, och blev således "min" första hund.

............................
Min första egna kull föddes 1985, den var oerhört efterlängtad efter många års aktivt hundägande samt arbetande på kennel.
"Kullen" bestod av en valp! Den kullen har sedan följts av ca trettiofem till. Att föda upp hundar är en spännande och mycket intressant hobby/ livsstil där många faktorer samverkar på vägen mot ett bra avelsresultat, tex ett bra avelsmaterial, kunskaper i genetik, förmåga och känsla för vad som kan passa ihop mm!
För att sammanfatta det hela, en idog strävan mot att föda upp "bättre och bättre" hundar när det gäller temperament, arbetslust, exteriör och sundhet!
Tänk så mycket tankar, idéer och förhoppningar som ligger bakom varje kombination!!
En förutsättning som uppfödare är att ha bra och intresserade valpköpare! De ser till att Roxanne hundarna får ett bra liv med mycket kärlek och omsorg samt lagom dos av aktiviteter, allt från kurser av skilda slag till utställningar, jakt och spår, lydnad, bruks, agility etc.
Min personliga målsättning som uppfödare är att se helheten, inte stirra sig blind på enstaka detaljer samt att vara ärlig och kritisk till max i sin egen avel, vilket kan vara smärtsamt ibland!
En annan "käpphäst" när det gäller hunderiet är att acceptera, tillåta och respektera olika typer och inriktningar inom rasen, naturligtvis inom standardens gränser, inte sätta sig på höga hästar och tro att en väg är den enda rätta, alla blir saliga på sin tro!

©Susanne Björkman